An Ikon woven in Time

Publicerat på

av astridbackstrom

Floden

The Prophet Seer (Völuspá)

Invocation

I speak words
woven in sound.
See the fates
held as an ikon
from the strains
of yarn.

Each are here –
Urd, Verdandi, Skuld.
at the edge of time.
Urd spins the thread
Verdandi draws its length,
Skuld makes its end.
They hold the measure
of what will be.

Do not seek the face
beneath my mask;
think instead
of your own,
and the cut
that begins and ends
our time.

Listen for my harp
in your inner ear
sounds that fit
the earth and sky.
Wonder at the fingers
that play and disappear
in weaving.

See my hair
touch the ridge
beneath the moon.
Follow the sky-born
thread and know
the other cut short
like a fragment
in a line of words.

I rest upon the earth
in the sisterhood of icons.
I weave the threads
of melancholy and grace,
the mystery of our passing
in the circle of time.

K.J.Knoespel

From the Poetic Edda, Snorri Sturlason

Gammal Norsk (1)

  1. Ask veit ek standa,
    heitir Yggdrasill,
    hár baðmr, ausinn
    hvíta auri;
    þaðan koma döggvar,
    þærs í dala falla,
    stendr æ yfir grænn
    Urðarbrunni.
  2. Þaðan koma meyjar
    margs vitandi
    þrjár ór þeim sæ,
    er und þolli stendr;
    Urð hétu eina,
    aðra Verðandi,
    skáru á skíði, –
    Skuld ina þriðju;
    þær lög lögðu,
    þær líf kur
    alda börnum,
    örlög seggja.

Svensk översättning (2)

  1. En ask vet jag stånda,
    den Yggdrasil heter,
    ett väldigt träd, överröst
    av vita sanden.
    Därifrån komma daggen,
    som i dalarne faller,
    den står evigt grön
    över Urdarbrunnen.
  2. Därifrån komma möar,
    som mycket veta,
    tre ur den sal,
    som under trädet står.
    Urd hette en,
    den andra Verdandi,
    man skar på trä
    namnet Skuld på den tredje.
    Lagar de satte,
    liv de korade
    för människors barn,
    männens öden.

Engelsk översättning (3)

  1. An ash I know,
    Yggdrasil its name,With water white
    is the great tree wet;Thence come the dews
    that fall in the dales,Green by Urth’s well
    does it ever grow.
  2. Thence come the maidens
    mighty in wisdom,
    Three from the dwelling
    down ‘neath the tree;
    Urth is one named,
    Verthandi the next,–
    On the wood they scored,–
    and Skuld the third.
    Laws they made there,
    and life allotted
    To the sons of men,
    and set their fates.
  1.  Gudni Jónsson, Völuspá (Snorri Sturluson) http://www.heimskringla.no/wiki/Völuspá (consulted 20.08.22)
  2. Den äldre Eddan (Snorri Sturluson), 2010 (1913) ed. Petrus Betulius och Daniel Watson. (Stockholm: Aisopos: 2010), 15-16.
  3. The Poetic Edda (Snorri Sturluson), Lays of the Gods, trans. Henry Bellows (1936), pp. 9-10; https://www.sacred-texts.com/neu/poe/poe03.htm.

Ikon woven in Time

Frågar du henne det som du helst av allt ville veta ger hon
Dig sanningens svar – din egen fråga tillbaka.
Ekelöf, ur ‘Skogsrå’ ur Triptyk (1934)

The weaving of the Prophet Seer by Astrid Bäckström is a powerful vision that emerges from her life as a textile artist. The seer appeared first as a collage and then in her own appearance in gallery performances as a masked figure knitting before walls hung with her own weavings. With the Seer, she has woven herself into an iconic weaving that takes the viewer beyond an enigmatic personal image. Instead she has created an image that requires the viewer to follow the circuit of time touched by the Norms. It is the Seer herself who brings forth the fates with the harp.

The Nornir are the fateful spirits fused with Yggdrasil, the sacred Ash, the tree of life. Their origin is described in the Poetic Edda. Urd, close to the earth draws the origin of life; Verdandi marks the present; Skuld, who holds the power to cut life’s thread, looks to the future Their names in Old Norse may mark the tenses in language marked by the past, present, and future forms. Urðr and Verðandi are derived from the Old Norse verb verða, ”to become.” Urðr may be related to Wyrd (Old English) that means ‘fate.’
Astrid Bäckstöm has created a woven icon that does not focus on a single religious figure. While the weaving may touch Dürer’s pensive Melancholia or the harmony of Rublev’s Trinity, the work puzzles our own movement in time. Bäckström’s interest in icons fits with her work with the poetry of Ekelöf and their importance in his later poetry. Knowing that icons are a fusion of writing and painting, her art succeeds in weaving an icon from threads gathered from the rich ground of northern poetry and myth.
Whether one considers her weavings of family members or the strong presence of women in social change, Astrid Bäckström’s work challenges us to ask what we make of the change in which we participate. Her weaving of the Prophet Seer is a meditation on our place in the tumult of change.

K. J. Knoespel
Alarka, North Carolina

Ikonen som tidsväv

Frågar du henne vad du helst av allt vill veta
ger hon Dig sanningens svar – din egen fråga tillbaka.
Ekelöf, ur ”Skogsrå” Triptyk ( 1934)

Väven Den profetiska sierskan av Astrid Bäckström är en kraftfull vision som vuxit fram ur hennes textila konstnärskap. Siaren gestaltades först i ett collage och sedan uppenbarade hon sig med stickor i en performance på ett galleri, maskerad framför sina egna vävar på väggarna.
Med sierskan har hon vävt in sig själv i en ikonisk väv som för betraktaren bortom den gåtfulla personliga bilden. Hon har istället skapat en föreställning som fordrar av betraktaren att följa de tidstrådar nornorna styr. Det är siaren själv som via harpan frambringar ödesgudinnorna.

Nornorna är ödesandarna sammanlänkade med Yggdrasil, den heliga asken, livsträdet. Deras ursprung finns beskrivet i Den poetiska Eddan. Urd står i förbindelse med livets uppkomst; Verdandi härskar över nuet; Skuld har makten att klippa av livstrådarna och står i förbindelse med framtiden. Deras namn på gammal norska kan markera spänningar i språket mellan imperfekt, presens och futurum. Urdr och Verdandi har sitt ursprung i det gammelnorska verbet ver∂a, att bli. Urdr kan ha släktskap med Wyrd (gammal engelska) som betyder öde.

Astrid Bäckström har skapat en vävd ikon som inte har sin tyngdpunkt i någon enskild religiös figur. Samtidigt som den kan snudda vid Dürers tankfulla Melancholia eller vid harmonien i Rublevs Treenighet, förbryllar den oss i våra egna förflytttningar mellan tidslagren. Bäckströms intresse för ikoner passar väl in i hennes arbete kring Ekelöfs diktning och deras betydelse för hans senare poesi. Med vetskap om att ikonen är en sammansmältning mellan skrift och måleri, har hon förtjänstfullt vävt en ikon av trådar insamlade ur den rika myllan av nordisk poesi och myt.

Vare sig man tänker på hennes vävar av familjemedlemmar, eller på den starka närvaron av kvinnor i social förändring, så utmanar oss Astrid Bäckströms verk till att fråga vad vi gör av den förändring vi själva är delar av. Hennes väv Den profetiska sierskan är en meditation över vår plats i en tumultartad tid av förändring.

K.J.Knoespel
Alarka, North Carolina

Publicerat av

astridbackstrom