Vävar.

Näcken 2.0 Samspel. Parafras på Ernst Josephsons Näcken, här i gränsöverskridande samspel.

Stickerskan. Urd, en av de tre nornorna under världsträdet, stickar på ödets tråd knuten till människornas liv.

Amazon. Efter canceroperationen. Ärrad men stärkt i viljan att leva – med döden flåsande i nacken.

Harpan.Vem är hon? Myt och förställning, varken klädd eller oklädd rör hon sig mellan schablonerna, spelar på en keltisk harpa. Bilden ingår i en serie vävar som behandlar företeelser som norna, amazon, näcken (den senare i kvinnlig skepnad) ett väsen som spelar med en trädgren på sitt hår i djup försjunkenhet. Här i mig talar ett kvinnligt subjekt, citat från vispoeten och konstnären Elisabeth Hermodsson. Hur ser våra föreställningar ut,vems spegel och vems spegelbild?

Mänsklighetens århundrade? Ellen Key lutar huvudet i handen, tveksam över nutidens utveckling.En möjlig blinkning till Siri Derkerts dubbeltecknade ögon. Kamp och klar- eller dunkelseende; Key såg 1900-talet som barnets århundrade, fritt från själsdödande skolgång med faktapiskor, för ett mer levande och kreativt klimat i skolan. Vad hade hon tänkt om innevarande århundrade- när mänskligheten hotar att ta kol på sig sjäv när naturen slår tillbaka? Läs John Swedenmarks essä utifrån Ellens tveblick, se under fliken texter/essär

Nya Konstnärsklubben. Dags för ny kanon? Behövs det verkligen könssegregerade konstnärsklubbar? Min väv utgår från Richard Berghs målning av Konstnärsförbundets styrelse. Märk väl att KF, som bildades 1886,tog in kvinnliga medlemmar. Här är min personliga kanon med bildvävaren Hanna Ryggen, målaren Gudrun Key-Åberg,målaren Nils Kreuger,jag själv, Eva Pagmar från performanceduomn PRZ samt målaren Ingrid Nordenström-Steffenburg, utbildad på Konstakademien på 1890-talet. se Berit Sahlströms text om mitt konstnärskap, under fliken texter/essäer

Målaren Gudrun Key-Åberg (1925-1982) framför några av symbolerna i hennes bildvärld – den kluvna människofiguren, ränderna i färgskalor som löper över bildfältet. Människan i vår så kallade civilisation, anpassning till döds?

Den gamla skådespelaren. Med kasperdockan i famnen, sitt alter ego. En variant av en ikone av mor/madonna och barn. Skådespelaren Bengt Lundin (1931-2016) en av medlemmarna i den legendariska teatergruppen Narren.

Tuschtecknaren och aforistikern Ingemar Willgert (1928-1990). En känslig själ som tecknade figurer och säregna världar, gav ut böcker med titlar som Ur mitt inre, tecknade små konstverk på brev, och sa sig vara känd för att vara alldeles okänd. se Jonas Ellerströms text under fliken texter/ essäer.

Författaren Rönnog Seaberg (1932-1007) Gav ut diktsamlingar och prosa, levde konstnärs- och vardagsliv i Atlanta,USA. Drev akrobatgruppen Seaberg Acrobatic Poetry tillsammans med Steve Seaberg,en konstform som kombinerade mänskliga skulpturer med dikter, ofta med politisk och socialt aktuellt innehåll. se essä av författaren Kerstin Strandberg, under fliken texter/essäer

Ekelöf och ikonen. Poeten Gunnar Ekelöf framför en av sina mest älskade ikoner, inköpt på en marknad i Izmir,Turkiet.Ekelöf ville själv gärna vara den som var föremål för omsorger,gärna en moderlig kvinna.Theotokos, bokstäverna ses i bakgrunden på väven, Gudsmodern, av kvinna född – ett mysterium att tänka på vad gäller renhet…en liten gubbe ligger här i Marias famn.

forts.