Nedan finns olika texter om författarna på mina vävar, samt en essä av Berit Sahlström om mitt konstnärskap.
Ett försök att fånga den mångfasetterade Rönnog Seaberg
Poeten – akrobaten – kvinnan – människan – den egensinniga författaren Rönnog Seaberg är svår att fånga in i en kort beskrivning men jag vill göra ett försök och börjar med den otroliga självständighet som Rönnog redan tidigt visade när hon för egen del artigt avvisade den kunskap i filosofiämnet som lärdes ut vid universiteten. Författare: Kerstin Strandberg
Läs merAstrid Bäckström förvaltar sitt pund – Om Konstnärsklubben och Nornan i konstnärskapet
Författare: Berit Sahlström. Berit är bildvävare och konstvetare. Astrid Bäckström (f 1960) har i min närvaro främst utgett sig för att vara bildvävare, men när vi lärt känna varandra har jag alltmer insett att det inte var i Konstfacks vävsal hon formades till konstnär, utan långt tidigare och senare, i en miljö med kulturellt kapital. Där var och är Ordet stort, i aktivt samröre med andra konst- och kulturyttringar. När jag nu ombetts presentera några av hennes verk kan jag inte göra det utan att förklara dem på så sätt, dvs utifrån Astrid Bäckströms miljö, för det är därifrån hon…
Läs merAn Ikon woven in Time
The Prophet Seer (Völuspá) Invocation I speak wordswoven in sound.See the fatesheld as an ikonfrom the strainsof yarn. Each are here -Urd, Verdandi, Skuld.at the edge of time.Urd spins the threadVerdandi draws its length,Skuld makes its end.They hold the measureof what will be. Do not seek the facebeneath my mask;think insteadof your own,and the cutthat begins and endsour time. Listen for my harpin your inner earsounds that fitthe earth and sky.Wonder at the fingersthat play and disappearin weaving. See my hairtouch the ridgebeneath the moon.Follow the sky-bornthread and knowthe other cut shortlike a fragmentin a line of words. I rest…
Läs merAtt upptäcka själva grundtonen
Författare: John Swedenmark Personligheten spelar en dubbel roll i Ellen Keys syn på bildningen; den både formas och formar. Man kan beskriva den som ett filter mot omvärlden snarare än en fast identitet. Personligheten sållar kontinuerligt bland intrycken (och läsefrukterna) i jakt på vad som kan göra den starkare, sannare, mer frimodig när det gäller att granska de etiska krav som samtiden ställer – eller att omvärdera äldre tankeströmningar och historiska valfrändskaper.Personligheten är också den instans Ellen Key riktar sig till när hon tar upp andra tänkare till behandling. Hon anför deras person i sitt resonemang hellre än något tankesystem.…
Läs merEKELÖF OCH IKONEN
Vi ser ett allvarligt ansikte med blå ögon som fixerar betraktaren. Till vänster, tätt intill mannens kind, en mörkhyad Madonna eller Panhagia i röd klädnad mot en guldfärgad bakgrund. Ovanför och under denna består bakgrunden av olika röda nyanser uppblandade med svart.
Läs merEn drömmare och ensling. Om Ingemar Willgert
Konstnären och författaren Ingemar Willgert (1928–1990) var en udda figur i det akademiska och kulturella Uppsala. Han var född i Gävle och berättar i en av sina självbiografiska texter att han efter misslyckade anställningar som bankbiträde i Stockholm och några lärarår i Karlstad sökte sig till Uppsala. Där studerade han nordiska språk och växte in i rollen som studentstadsoriginal, en ur vissa aspekter tacksam identitet men också en begränsning. Omvärldens vänligt roade blickar kan så lätt övergå i nedlåtenhet.
Läs merLars Bäckström leder mig till en sten i skogen – och där är också du.
Jag landar i poeten Lars Bäckströms tionde diktsamling Hjärtat (1996) och vill plötsligt ha mer. Han skriver: ”Den högsta sanningen: / att vi ska leva med varann.” och jag tänker på allt som har cirkulerat i mig det senaste året. Allt som har cirkulerat i världen, i min hemstad.
Läs mer